Torsdag 16/8.

 

Jag ska idag skriva om hur livet kan ta sina vägar och hur det även kan bli

till glädje i slutändan. Vi går tillbaka ca tre månader då jag bjöds på en resa till London

och min dotter dotterdotter och jag for dit. En underbar trevlig tripp.

 

Susanne frågar en morgon, mamma vad har du där, en ful fläck under

vänstra bröstet. Vet ej svarar jag men lovar att ringa vården för att visa den väl hemma.

 

Sen är mitt liv helt annorlunda.

 Jag har sån tur att få komma och visa den och den fotas

 och skickas till USÖ

Får svar på några dagar och ska till  Hud. Kommer dit och väl där tycker

läkaren att den tar vi bort direkt så det görs. Får vänta i två veckor på svar.

 

Kommer tillbaka(är nu van att veta vart jag ska,) jag har tagit allt med ro

men när jag får höra att det är Malignt Melanom

då är det inte jag som hör det. Tur att Rolf var med mej hela tiden.

Får veta att dom ska ta bort ännu mera för att se om det räcker.

Får en tid för operation och den gjorde jag för några veckor sen

och så ytterligare en väntan på ett svar Var tillbaka förra vecken för att visa

såren och få nytt tejp på och det var bara bra.

 

OCH så bara i måndags kväll ringer

den underbare läkaren som opererade och berättar att det finns inget kvar

ett helt otroligt svar som jag känner ödmjukhet för och en stor lättnad för oss alla

det har klart varit en sorts väntan  för alla i min familj.

 tack alla ni som stöttat mej hela den här tiden.